Det händer alldeles för ofta att vi blir ihop med någon som inte är riktigt bra för oss. Något jag bloggat om en hel del förut. Men vad händer om du själv inte ser det? Utan dina vänner gör? Önskar du då att de sa något om vad de såg till dig?

Jag har både varit den som varnat, den som blivit varnad och även fått andras ”varnings-storys” berättade för mig. En av berättelserna fick jag av en ny vän till mig, S. Idag är hon singel men hon hade en kille i flera år tidigare och tyckte att de levde i en helt okej relation. Tills den tog slut. Först då insåg S, ett år efter separationen, hur illa den där relationen hade varit för henne. Och hon blev nästan arg.

Såhär beskrev hon det för mig, som inte kände henne då:

– När vi var ihop tänkte jag inte så mycket på hur destruktiv relationen var, det bara flöt på liksom. Men efter att sorgen efter uppbrottet lagt sig insåg jag plötsligt hur bra jag mådde – så bra hade jag aldrig mått under åren med honom. Och då blev jag skitsur!

– Vad blev du sur på?

– Att ingen av mina vänner hade sagt något! Flera av dem sa i efterhand att de såg att jag hade mått dåligt och blivit mindre och mindre mig själv med hoonm, men ingen… verkligen INGEN sa något när vi var ihop. DET gjorde mig förbannad! Någon hade väl kunnat i alla fall försöka öppna mina ögon

Och hon har rätt! Det är viktigt att meddela din bästa vän när du ser en förändring på honom/henne. Sen om förändringen beror på en dålig relation eller andra händelser är något du får bena ut, tillsammans med din vän, men säg vad du ser!

Jag förstår att vissa är rädda för att säga sådana saker till vänner, de är rädda för att:
1. Lägga sig i vännens liv alltför mycket utan att ha blivit tillfrågad
2. Vännen bara ska vifta bort ens åsikt
3. Vännen ska bli sur för att man säger det man ser
4. Vännens andra personer i omgivningen som kanske berörs av proböemet (typ partnern) ska bli sur på en om vännen berättar vad man sagt. Och det blir en ond cirkel.

Det är därför viktigt att du säger det på rätt sätt. Och gör det varsamt, och fördomsfritt. Men säg det hellre en gång för mycket än en gång för lite. Så ta fram en kopp kaffe/te, sätt er ner i en stressfri miljö och säg det ungefär såhär:

– Du, jag vill bara att du ska veta att du betyder så himla mycket för mig och jag har ju sett dig under både i bra och dåliga dagar, så jag vet hur du är på alla nivåer. Men på senaste tiden har jag fått en känsla av att du inte mår bra, jag märker det genom det här XX och det här XX (konkreta exempel är väldigt behövligt för att öppna den här personens ögon!). Jag undrar bara hur du mår? Jag finns här om du vill prata, det vill jag att du ska veta!

Och gör det inte såhär:
– Du, jag ser att du mår dåligt på grund av den här killen/tjejen du hänger med, nu får du ta tag i det där, för du är inte dig själv längre!

Jag har nyligen sagt det till en vän – och jag har en till här nu som jag ska säga det till! För när man mår dåligt är det skönt att faktiskt få en spegling av sig själv och få höra det från någon annan än sin inre röst. Ibland kan det räcka med att en vän bekräftar känslorna för att man ska våga släppa dem och ta tag i det som gör en olycklig.

Tänk på det!

Behöver du råd/coaching rörande vänskapsrelationer? Hör av dig till mig här!

(Foto: sxc.hu)

[adsenseyu1]