Det här med vänskapsrelationer kan faktiskt vara mer komplicerat och komplext – hur otroligt det än må låta i dina öron – än vanliga kärleksrelationer. Det finns två sidor av vänskap som jag ofta kommer i kontakt med i mitt jobb.
Den ena är personer som önskar att den hade fler vänner och stod närmre dessa
Det här är en vanlig önskan, och omständigheterna kring situationen ser olika ut från person till person. Men en typ av omständighet som jag ser ofta är att personen som har denna önskan själv är rätt avvaktande och undvikande.
Personen önskar med andra ord att den hade några fler vänner, och att de som denna ser som sina vänner skulle finnas närmre dem känslomässigt. Men när jag frågar kring dilemmat upptäcker vi snart att personen i sig sällan aktivt försöker göra något åt situationen. De tillfällen som ges till nya bekantskaper tas inte, det finns inget initiativtagande till att knyta de bekanta till närmre vänner och det finns inte heller något engagemang till att vilja släppa in sina vänner som personen redan har ännu närmre i form av att öppna upp, berätta om saker som betyder mycket, våga be om hjälp eller föreslå tätare träffar.
Så kan man jobba mot en lösning på dilemmat
För det första måste dessa personer, med denna typ av problem, bli medvetna om hur deras beteende ser ut. Ibland handlar det om en rädsla, ibland om renodlad social fobi och ibland bara om omedvetenhet om sitt beteende. Vid den sistnämnda kategorin handlar det om att börja jobba på att fånga de chanser som ges, skapa egna chanser och framför allt knyta an till de befintliga vännerna alltmer på egen hand, dvs sträcka ut sin hand och berätta om sin önskan.
Den andra är personer som har vänner men som anser att dessa vänner inte vill ses så ofta som personen önskar
Då handlar det många gånger om att personer som har detta dilemma är så pass måna om att umgås oftare och ha sina vänner extremt nära att de praktiskt taget blir helt beroende av vissa av dem, vilket lätt skrämmer iväg dem. Utan att de själva vet om det blir de som blodiglar på sina vänner.
Den tråkiga konsekvensen av detta är att vännerna känner sig kvävda och drar sig undan, varpå personen i fråga söker ännu mer kontakt. För det är sårande när andra drar sig undan, och det gör att personen ibland hamnar i konflikt med vännerna eftersom denne anser att de ”inte ställer upp eller finns där när jag behöver” eller stänger in sig med tanken om att ”inga av mina vänner gillar mig på riktigt”.
Så kan man jobba mot en lösning på dilemmat
För det första måste dessa personer, med denna typ av problem, bli medvetna om hur deras beteende ser ut, hur det påverkar vännerna och försöka sätta sig in i vännernas situation i stället för att ta åt sig personligen vilket de ofta gör. Det handlar också om att se sig om och undersöka om det finns andra man kan umgås med när vännerna inte kan. Det vill säga söka nya bekantskaper, handskas med sitt närhetsbehov, lära sig vara ensam till och från och dela upp sina behov av att umgås med folk mellan fler olika personer än bara enstaka vänner som ”kvävs” ihjäl.
(Foto:sxc.hu)
