Nej, jag är inte jordens bästa konstnären men jag skapar i alla fall personliga tavlor med mening – och kärlek!

Den här tavlan gjorde jag till min mamma förra sommaren. Stenarna och vassen plockade jag samtidigt som hon och jag satt nere på strandkanten här ute på landet.

Jag sparade dem och skapade denna tavla som minne från vår dag med en tanke om att den ska förgylla vår nya sjöstuga.

Mamma blev jätteglad! 🙂

Förr vågade jag inte göra saker jag inte tyckte att jag var bra på eftersom allt i min värld skulle vara perfekt. Perfektionismen hade mig i sitt fångenskap och jag vågade aldrig gå utanför fängelset. Men efter många år av övande för att bli kvitt de jobbiga perfektionism-kraven vågade jag mig på massa sånt här som var nytt för mig, till exempel målande, för att bara nämna en sak av många.

Och jag kom till denna viktiga insikt: Inget måste va perfekt, för om det är det… då är det inte längre förknippat med glädje!

Så fort saker och ting inte är perfekta blir jag stolt över mig själv, för då vet jag att perfektionism-piskan inte har funnits där för att piska mig till bättre resultat utan i stället leendet på mina läppar som är beviset för att jag haft kul och skitit i vad resultatet skulle bli…