Vissa dagar känner jag att livet är rätt meningslöst och trist. Oavsett om jag har semester och det är sommar och sol. Men så möter jag en söt unge eller ett litet djur som plötsligt vänder hela meningslösheten på en sekund och livet blir – och känns – direkt mycket ljusare.

I går tillbringade jag dagen hos Davids syster vars söta boxer precis fått ljuvliga små valpar. Och jag fick mer än bara en gosig stund med en söt liten krabat, jag fick en viktig insikt.

Jag smälte. Mitt humör som den morgonen varit rätt likgiltigt vände snabbt. Och det var svårt att åka hem utan en av dem. Särskilt denna sötnos här ovan som jag blev extra fäst vid.

Är det inte rätt magiskt ändå?

Att meningslösheten plötsligt förvandlades till en glädjande livslust inom mig?

Att så små saker, eller låt mig snarare säga den korta minutkärlek som jag känner i dessa möten, kan få så stark inverkan på mig. Extra starkt är det ju mindre dessa ”varelser” är som jag möter. Desto yngre desto starkare kärlek. Det är som om jag blir påmind om att livet nyss har börjat för de små – och att jag måste ta vara på det jag har kvar.

Och kanske är vi fler än bara jag som reagerar såhär?