Ni har varit tajta hela livet, festat tillsammans, gråtit tillsammans, raggat tillsammans, drömt om framtiden tillsammans och framför allt utvecklats tillsammans i samma takt. Så plötsligt vaknar ni upp en dag och lever totalt olika liv.
Du är singel. Din kompis har partner och familj. Vad gör vi nu?!
Det är oftast värst att vara den enda singeln kvar. Du känner det som att den står och stampar på samma ställe där båda befann sig för flera år sen, medan vännen lugnt traskat vidare framåt på egen hand.
Hittat partner.
Blivit magiskt kär.
Flyttat ihop.
Skaffat ett barn.
Skaffat kanske ännu ett.
Och kanske ett husdjur på köpet.
Och sen ett hus.
För en del är detta ingen fara, för vissa är det motsatsen – ett gigantiskt problem. Plötsligt är du som vän ”utanför” och är så klart inte prio 1 längre. Hur tacklar man det?
När ingen plötsligt har tid för en längre funkar det inte att ligga ”på”. Då är det tyvärr en del nya vänskapsband man måste ut och knyta, med människor som ligger i samma fas som en själv.
Men ska det behöva vara så? Att man måste byta ut sina vänner. Nej. Inte med ens bästa vänner. Men eftersom vänskapen nått en ny nivå handlar det om anpassning från båda håll.
Som singelvän…
… måste du förstå att man som förälder har en helt annan planering, betydligt mindre tid över och kanske inte kan ses lika spontant längre som förr. Och att du inte längre är nummer 1, får umgås med din vän tillsammans med dennes familj ofta och att den där drinken ni förr tog flera ggr i veckan nu får hållas inom ganska styrda ramar och inträffa nån gång då och då i stället. Och du måste inse att det är okej att vara avundsjuk, du får berätta om det, söka tröst och yttra dina känslor… din vän kommer förstå om han/hon är en äkta vän! Och samtidigt hitta nya vänner som kan stilla dina behov som föräldern inte längre kan.
Som förälder…
… måste man förstå att singeln känner sig utanför, nu ännu mer ensam och ibland både lite avundsjuk och kanske halvt bitter. Det betyder inte att singelvännen får bete sig hur som helst, absolut inte, men man måste förstå vilka känslor som finns i den personen, vilka behov som fortfarande behöver bli stillade och ge den personen sin förståelse för det. Och även då och då låta vännen få den uppmärksamhet den kräver. Ofta? Nej, men ibland.
Men får inte heller glömma att…
… man kan blanda sina liv trots att dem är olika! Jag tror många par/föräldrar tänker att singlarna inte vill gå på parmiddagar där kids springer runt allas ben – men har nån frågat om det verkligen är så? För det där är bara en myt tror jag, singlarna vill inte alltid gå på parmiddagar – true! – MEN hellre det då och då än att aldrig träffa sin vän som nu har en egen familj. Just nu är det att få behålla sin vän som är i fokus, inte att ragga. Glöm inte det som förälder! Samtidigt måste föräldern förstå att singeln kommer hitta nya människor att hänga ute på fester med, och inte bli sur för det heller.
Det jag vill säga är att båda sidor måste anstränga sig lika mycket, att ansvaret inte ligger på den ena parten. När man inser det, jobbar mot samma mål – att bibehålla vänskapen – tror jag att det går mycket bättre att hålla vänskapen vid liv.
(Foto: sxc.hu)
