Jag har en killkompis som för några år sen var ihop med en tjej som hade en speciell syn på relationer. Och när hon fyllde år var det höga krav på honom minst sagt!

När jag gav honom tips på vad han kunde ge (alltifrån romantiska upplevelser till personliga presenter) ratade han vartenda ett med förklaringen:
– Det duger inte åt henne hon kommer bara bli sur.

En köpepresent var det enda som skulle fungera sa han. Så när vi gick i butiker för att söka en present tillsammans blev jag förvåna när han kikade på prislapparna hela tiden. Jag frågade:

– Är du orolig för priset?
– Ja, som fan!
– Man kan ge massa fina presenter som inte behöver vara dyra…
– Nej men det är inte det som är grejen, den MÅSTE vara dyr, helst svindyr, annars blir hon inte nöjd!
– Okej?? Hur kommer det sig?
– Hon anser att värdet på presenten är värdet på hur mycket jag älskar henne..typ..
– Har hon sagt så?
– Ja i princip..i alla fall i stil med ”du skulle bara våga ge mig nåt billigt på min födelsedag”.

Sund relation. Och sund inställning till kärlek, födelsedagar och presenter. Knappast va!?

Jag föredrar en present som kommer från hjärtat – och självklart är det kul att få saker man önskat sig också inom rimliga prisnivåer. Allt handlar så klart om vilken budget man har – men att anse att relationen bara är värdig ju dyrare saker man ger varandra är en varningsklocka tycker jag.

Den där tjejen låter hemsk. Men det behöver hon inte alls vara. Däremot har hon nog saker hon skulle må bra av att jobba på. Bland annat sitt egenvärde, hur hon jämför sig – och sitt värde – med materiella saker, vad det ger henne, hur hon ser på sig själv utan dem och vad som är äkta kärlek för henne.

Så i dag fyller då min älskling år och jag stod tidigare idag på kontoret och gjorde en tårta åt honom samt förberedde en mysig picknick åt oss.

Vad vill jag säga med det? Att jag är så mycket bättre än den där tjejen? Absolut inte. Bara att vi alla är olika och har olika premisser för vad en bra present kan vara. Och många gånger handlar det om vad vi lärt oss genom livet av såväl barndom som tidigare erfarenheter och vanor. Det finns inga rätt eller fel däremot sunt versus osunt i mina ögon. Och framför allt hur våra erfarenheter och vår syn på oss själva speglas i allt vi gör. Till och med småsaker som presenter att såväl ge som få.

Om jag röstar röstar jag för små personliga romantiska gester före stora dyra sak-presenter. Vad röstar du för?