När jag såg den här filmen blev jag väldigt berörd. Den handlar om en 16-årig kille som är självmordsbenägen och i stället för att hoppa från den tilltänkta bron tar han kontakt med psykakuten, och lyckas få sig tvångsinlagd, utan att egentligen förstå vad det innebär.
Han inser ganska snabbt att hans problem är rätt så små i jämförelse med de andras intagna – men att även små problem, som hans eviga perfektionism som hindrar honom från att leva ett lekfullt liv, kan ge upphov till tappad livslust. Men också att man kan bli fri från det som tynger en allra mest.
Det må låta dystert, men den är inte alls så dyster faktiskt – tvärtom!
Under sina dagar på vårdavdelningen lär han sig nya saker om sig själv, skapar nya relationer och inser även successivt vad som är viktigt i livet för just honom.
.
