På den här bryggan sitter jag just nu och njuter av kvällssolen samtidigt som jag doftar det ljuvliga grilloset från grannens altan.
Jag kan inte låta bli att fyllas av vemod när jag tänker att det här kanske är sista gången jag får njuta av solens värme såhär på kvällskvisten för i år.
Jag hatar vemod. På det kommer alltid en stark längtan. Och denna gång längtar jag redan efter nästa sommar.
Det finns folk som är vår-, höst- eller vinterfantaster. Jag är inte någon av dem.
Denna höst ska jag testa att äta D3vitamin-tillskott tillsammans med än mer träning för att se om energin min blir bättre än vanligt.
Kanske får jag behålla lite mer sol inom mig då? Jag håller tummarna. För mörkret och jag är allt annat än bästa vänner…
Hur tar du vara på solens sista strålar?
