Jag träffade en kompis nyligen och diskuterade mycket kring det här att ingen av oss egentligen orkar hålla samma sociala tempo som förr. Och att vi båda är lite rädda för att boka upp oss för långt i förväg (till och med 5 dagar innan är jobbigt ibland) eftersom vi inte vet hur vi kommer må just den dan då aktiviteten ska ske.
Vad är den egentliga orsaken till denna ”boka-i-förväg-rädsla” då tro? Jo, för risken finns att vi inte orkar när aktiviteten väl närmar sig och vi egentligen hellre vill avboka. Hur gör man då? För det är jo kotym att inte avboka folk hur som helst. Och särskilt inte utan ordentlig anledning.
En klassisk social svårighet.
Detta leder till att många inte vågar säga sanningen utan i stället drar en lögn.
Men det ska inte behövas anser jag. Det borde vara okej att säga till kompisen man spikat en fika med under lördagen att:
- ”Vet du, jag hade så gärna velat träffa dig, men i dag mår jag inge bra, jag känner att jag inte orkar träffa någon utan helst vill ligga och slökolla på tv hela dagen. Det är inget personligt mot dig, jag hoppas du förstår!”
Vi vågar inte säga det för vi är rädda för att den andra personen ska bli ledsen eller ta åt sig personligen. Därför är det så mycket lättare att dra en nödlögn och säga att ”något kom i vägen”. Även om jag själv aldrig drar en sådan lögn utan då hellre som sagt struntar i att planera för långt i förväg och hellre spontanses. Vilket inte heller är bra i långa loppet så klart.
Men vi måste sluta ta ansvar för andras känslor och börja ta ansvar för våra egna!
Det betyder inte att vi ska boka upp oss hit och och sen avboka allt jämt i sista minut. Det är ju inte att vara en schysst vän heller. Men att när man är i en sådan period då man kanske har mycket stress runt sig och helt plötsligt säger kroppen ifrån att ”i dag vill jag inte vara social” så ska det vara acceptabelt. Och vi ska våga leverera det ärliga svaret att ”Tyvärr så orkar jag inte i dag..” och känna att det faktiskt är okej…
Jag tränar på detta för fullt. Min vän likaså. Kanske vill du träna med oss?
(Foto: sxc.hu)
1 comment. Leave new
Spännande artikel Josephine.
Vi människor är ju helt underbara i vissa lägen. Jag tillhör dem som inte har något alls planerat. Jag blir bara stressad då faktiskt har den personligheten. Har ju haft tjejkompisar som har haft varenda dag i veckan bokad och frågar mig alltid hur i helvete orkar dem? får ju bara hjärtinfarkt av att se deras bokade almanackor. Så den ångesten min kompis måste ha en torsdag över en missad fika måste ju förstöra hennes liv:) Min teori är att är man bara ärlig och säger att man är lite nere, trött osv så kan personen ta det OM man tar det via samtal inte via sms eller mail för det är så sjukt opersonligt tycker jag personligen:). Jag tänker så här allt kan hända så är det en fika överlever alla. Har ju en perosnlig händelse som jag vill dela med mig. Jag och polare skulle åka på fotbollsderbyt i stockholm så jag hade bokat flyg, vandrarhem , matchbiljetter och hela rubbet så låg ute med bra mycket pengar. Så när dagen kommer och vi skulle till flygplatsen så svarar han inte på hela dagen…paniken kom så jag fick åka ensam. När jag är i Stockholm så skickar han ett sms att hans plånbok blivit stulen. Jag ringer upp han direkt men han svarar inte. Blev arg och skickade ett sms du ringer väl inte med plånboken eller? När jag kom hem så löste sig allt men vi har ingen kontakt längre efter det. Så som sagt människan är fantastisk..Tack för en jättebra blogg med bra och intressanta artiklar. /Martin