Hur mycket vågar du yttra av det du tycker och tänker? Och vad anser du om andra som har öppna åsikter och ibland starka sådana?
Många förknippar starka åsikter med personer som lätt hamnar i konflikt med andra, och också blir targets för andras mobbing. Och ja, det må vara sant i viss mån, men inte alltid. Att ha en stark åsikt som är dömande eller kör över andra kan många gånger leda till att man hamnar i bråk eller blir utsatt. Mem om man har en åsikt som inte alls handlar om att fördöma andra – utan bara visar vad man själv tror på… vad händer då? Oftast inte lika mycket, kanske snarare goda saker.
Men rädslan för att just det första ska ske tror jag många har i bakhuvudet innan de säger sin åsikt.
Det är många Tänk om-tankar som kan röra sig i huvudet när det kommer till debatterande ämnen, oavsett om det handlar om ”banala” saker som lämpliga måltider/träning, företagsutveckling eller kontroversiella samhällsämnen.
Många drar sig nog för att säga sin åsikt just för att de inte vill utsätta sig för risken som Tänk om-tankarna har flaggat för.
Det är ju många gånger så mycket lättare att bara rycka på axlarna, säga ”jag vet inte riktigt vad jag tycker” eller bara nicka instämmande.
Men hur mår vi då inombords? Hur vet folk vilka vi är och vad vi tycker och tänker om olika saker? Och hur vet vi det själva till slut?
En mycket klok person sa en gång till mig:
”Lova att du aldrig slutar uttrycka dina åsikter, oavsett vad du gör i livet, för utan de är det inte du!”
Och jag tänker ofta på just de orden. Som terapeut ska man väga för- och nackdelar, se saker ur olika synvinklar, vara förstående och empatisk. Men bara för att jag nuförtiden ofta ser saker ur två synvinklar, å ena sidan å andra sidan, betyder inte det att jag inte har en sida som jag kanske tror lite mer på.
Att ha åsikter och vara öppen med dem handlar inte om att döma andra, pracka på andra sina egna åsikter eller kasta skit på andra. Det handlar om att våga stå för vad man själv tycker, men även lyssna och ta till sig andras åsikter – och kunna ha en givande diskussion och en förhoppning om att lära varandra kanske ett eller annat från ”den andra sidan”.
Den som inte vågar stå nånstans utan alltid hamnar i mitten – varje gång – tror jag både tappar bort sig själv och dribblar bort andra i deras jakt på att lära känna en som person.
