Jag fick ett mejl av en manlig bloggare som berör många liknande saker som jag gör. Och kikade sedan in på hans sida. Där hittade jag ett inlägg jag fastnade för där han analyserade de två kvinnliga personligheterna: madonnan vs. horan.
Han hade fått det jag klippt in nedan förklarat för sig av en tjej. Och jag fastnade så för texten. Den är inte kort, men så värd att läsa! Så gör det, och tänk efter…
…Träffar den dig lika djupt in i hjärtat som den träffade mig? Kanske är vi alla madonnor och horor innerst inne?
Vad tror du?
”Jag kan säga att jag identifierar mig mest med den kaxiga versionen av mig.
Hon tar mig långt.
Hon vågar massor av saker. Hon byter jobb, hoppar fallskärm, är kaxig, har gott självförtroende, är social.
Hon gillar äventyr, är glad, säger sällan nej till saker, har roligt.
Hon har bra sex. Hon flirtar och raggar och vågar saker dom flesta andra inte vågar.
Men.
Hon är kylig. Hon är morallös. Hon kan gå långt för att få det hon vill ha.
Hon kör över folk. Hon är hänsynslös. Är någon för rädd, osäker, eller tveksam så .. göra sig icke besvär. Jag ser knappt på dom.
Utåt sett är hon förtjusande. Inuti är hon ganska manipulativ.
Jag brukar ibland tänka att jag är som ett rovdjur när jag bejakar den sidan som mest. Och folk har ingen aning om hur målmedveten jag kan vara.
Ibland när jag träffar folk som är lika, så kan jag bli rädd.
Den andra jag
Hon jag både älskar och har svårt med, hon är rädd. Vill bli sedd, måste bli sedd. Blir avundsjuk och osäker allt för lätt.
Hon ger vem som helst sitt hjärta om dom bara låter henne.
Hon vill vara följsam och moralisk och ren. Älskar familj och vänner och närhet. Trygghet.
Hon säger nej till sex tidigt, hon är ordentlig, dricker aldrig för mycket, är ärlig och öppen med sina känslor.
Hon vill ha familj, barn.
Den andra vill ha roligt.
Jag tror det kan vara svårt inte bara för mig att kombinera dessa sidor, utan även för alla runtomkring mig.
Jag visar sällan folk vad som mest utmärker mig. Jag vet att dom flesta inte klarar av det.
Jag är rätt gränslös när allt kommer kring.
Saker jag gör och säger får dom flesta att sätta teet i halsen.
Jag är den klassiska madonna/hora-personen kan jag känna själv.
Jag är så mycket ytterligheter. Jag ser allt så svart eller vitt.
Har nog svårt att acceptera mig själv som den vilda/hänsynslösa/glada/kärleksfulla/osäkra/lugna/otrygga person jag faktiskt är.
När folk säger till mig att jag kanske har dåligt självförtroende blir jag som en varg.
Dåligt självförtroende är för svaga människor tänker jag.
Så går jag hem och gråter.
Är det detta man kallar dubbel nature?
Dom som känner mig riktigt väl säger ibland till mig att jag måste acceptera att jag är både och.
Dom har nog rätt.”
Bra skrivet va? En eloge till henne tycker jag. Läs hela hans inlägg och analys här.
