Det här brevet damp ner och jag får ofta sådana här liknande frågor, därför tänkte jag att det är lika bra att lyfta ämnet och svara öppet på bloggen!

Först av allt, kul att du har hittat hit Paulina! Varmt välkommen som ny bloggläsare. 🙂 Och vad roligt att du tycker att mitt jobb känns lockande, det är väldigt givande och det går inte en dag utan att jag lär mig nåt nytt om oss människor och hur vi fungerar – vilket är härligt!

Nu till dina potentiella utbildningar och tankar kring det. Hur kommer det sig att du inte känner för socionomutbildningen? Vad talar emot den, enligt dig och din känsla? Frågar du mig tycker jag socionom är en bra titel, med den utbildningen kan du t.e.x jobba som kurator på skolor eller gå vidare och bli terapeut. Jag har till och från känt att det hade varit givande för mig att även vara socionom i grunden, vilket jag inte är dock, eftersom jag gärna skulle jobba 1 dag/v med ungdomar som kurator. Det kan jag inte göra i dag på den utbildningen jag har, och det känns lite trist. Hade jag haft det intresset jag har i dag för 10 år sedan hade jag kanske valt annorlunda.

Jag valde i stället att plugga juridik ett kort tag och därefter ta en journalistexamen. Den har hjälpt mig massor eftersom det också är ett jobb med människor och samtalsteknik, även om många kanske inte tror det. Men när mitt psykologiintresse blev för starkt för att bortse från valde jag i stället att gå en coachingutbildning som är knuten till International coach federation i USA (det är kvalitetssäkrade utbildningar). Det gjorde att intresset växte massor och jag ville fördjupa mina kunskaper än mer. Därför går jag nu en terapeututbildning med kognitiv beteendeterapi som inriktning – och det känns verkligen som rätt bana! Jag har inte ångrat mig en enda sekund.

Mig veteligen finns det inga utbildningar som är direkt knutna till relationer. Det är en inriktning jag själv valt att jobba med, på grund av mitt brinnande intresse och erfarenhet inom ämnet. Men, jag jobbar med mycket mer än bara sociala relationer, så som ångestproblematik, social fobi, sorg, stress, konflikthantering, livskriser m.m. Vore jag du skulle jag läsa på mer och känna efter om socionomprogrammet samt kolla på psykologprogrammet (om dina betyg tar dig in där) och även se efter om du uppfyller kriterierna för att gå en terapeututbildning, som jag läser just nu. Du kan ju alltid nischa in dig på relationer sen, när du är färdig, som jag har gjort! Här ser du exakt var jag gått alla mina utbildningar.

Jag kan i alla fall säga att jag har inte bara blivit en klokare, lugnare och tryggare person på min resa inom psykologin utan även en djupare, mer insiktsfull – och bättre! – människa. I dag behandlar jag såväl mig själv som mina medmänniskor med betydligt större respekt och värdighet och gör allt för att förstå hur vi alla funkar, enskilt och i samvaro med varandra, än vad jag gjorde förr. Det här är den lyckligaste resa jag gjort i hela mitt liv, och jag är glad att den fortsätter…. det finns alltid mer att lära, ingen blir nånsin fullärd.

Lycka till! 🙂