I dag är jag på begravning med David. Hans farmor gick bort härom veckan och i dag ska hennes minne hedras i en kyrka utanför Västerås.
Livet består av döden. Ändå förtränger vi det in i det sista många av oss. Och hur ofta pratar vi om döden egentligen? Att förlora nära och kära? Hur livet blir när det händer? Att tackla sorg? Och hur man går vidare?
Alldeles för sällan skulle jag säga.
Men vi tillbringar mycket tid till att oroa oss och förtränga att det skulle kunna ske. Fast vi vet att det är oundvikligt. Döden är smärtsam men ibland kanske också fridfull. Döden kan dock aldrig ta någon ifrån oss för evigt, det är en lögn.
Sant! De vi älskar kommer alltid finnas inom oss. I våra hjärtan. I våra tankar. I våra minnen. Oavsett vad som än händer.
Det positiva med denna dag är att David ändå fick dela en stor del av sitt liv med sin farmor – och att hon nu sitter på ett moln med sitt livs kärlek farfar. . .
