Det var ett tag sen trendspanarna började förutspå Facebooks nedgång och nu märker jag av det själv. Allt fler och fler börjar försöka vänja sig av med Facebook. För trots alla fördelar med sajten påverkas vi även negativt av den.

Nackdelarna är många:

And so on and so on…

Förr i tiden var jag online på FB dygnet runt, och gjorde säkert 10 uppdateringar om dan. Länkade ständigt till bloggen, skrev hur jag mådde och vad jag gjorde. Och just det är en av Facebooks krafter och fördelar…

… att vi kan dela med oss av hur vi känner och även skapa en känsla av att föra viktiga budskap vidare ut till en massa på bara en sekund.

Men nackdelarna slår oftast över och vinner över fördelarna tids nog. I alla fall för en del av oss.

Jag har slutat vara inne så mycket, visst, fortfarande säkert 1-2 ggr/dag, men inte uppkopplad 24/7. Inte ens hälften så många statusar och jag tillbringar inte all min lediga tid med att läsa feeden och tar in allt som alla andra gör. För jag mår inte bra av det!

Jag känner mig mycket lugnare och mer nöjd med mig själv om jag låter bli att följa alla andras liv och i stället lägger fokus på mitt eget.

En annan sak jag stör mig på är att alla jämt taggar mig i bilder, checkins och statusar. Jag har aldrig bett om det, och gör inte detsamma mot andra utan att fråga först. Så varför gör alla det mot mig?

Därför har jag börjat säga ifrån. Det som stör mig än mer är att efter varje gång jag sagt ifrån måste jag även förklara mig för folk varför jag INTE vill bli taggad i dessa moment. Varför ska jag ens behöva förklara mig?

Varje tillställning, middag, fest, fika, promenad, vad som helst… inleder jag därför denna diskussion så fort mobilen åker upp:
– Du, bara så du vet är jag allergisk mot att bli taggad så om du går in på fB just nu, snälla lämna mig utanför vad du än gör där inne. Okej?

I 9 fall av 10 får jag en följdfråga i stil med:

– Jaha, okej, varför vill du inte att jag ska göra det?

Jag har tröttnat på att förklara mig. Jag anser inte att jag ska behöva göra det. Men jag vet att folk undrar. För jag tror att min kommentar är rätt avvikande. Så jag förstår att de känner sig förvirrade. Många gånger har jag gjort världens utläggning, men så plötsligt en dag insåg jag att jag behöver inte göra det, det räcker med att säga såhär:

– För att jag helt enkelt inte vill, jag hoppas du kan respektera det? Vilket jag tror att du kan göra, för du är ju min vän.

Och då äntligen fattar folk vinken och lämnar mig utanför. Och jag slipper tillbringa 15 min med en lång utläggning till varför jag inte vill delta i deras FB-liv. Ibland hinner jag dock inte ens ta diskussionen, eftersom folk lägger ut saker med mig i utan att fråga. Och det retar mig innerligt.

Det är sjukt hur beroende vi har blivit – och hur vi respektlöst tar för givet att folk ska vilja samma sak som vi. Och att vi dessutom ifrågasätter så fort någon vill något ”avvikande”. Kanske dags att börja sätta sig in i hur andra känner – innan vi fattar beslut som berör dem?