Småtjafs har nog alla relationer, de är naturliga. Men det handlar om vad man tjafsar om tycker jag. Par som ständigt retar sig på varandra och gnabbas om allt och ingenting gör bara livet surt för sig själva. Och det finns sätt att göra relationen bättre, att uppmuntra vid fel i stället för att starta bråk!

Exempel:

En typisk vardagssituation. Min underbara D hade diskat all smutsig disk som stod i diskhon. Härligt! Helt utan att jag bett honom. Det är ju uppenbart tycker vissa, men i alla relationer är det många tillsägelser som ska till innan båda parter sköter sina ”uppgifter”. Men i alla fall, han hade diskat. När jag skulle ta bestick från det rena diskstället såg jag att vissa bestick fortfarande var smutsiga.

Irritation.

Jag för några år sedan hade sagt såhär:

– För i helvete! Om du ska diska kan du väl åtminstone göra det ordentligt? Orka diska om allt igen liksom!

Det vill säga, startat bråk! Något som antingen både hade lett till sura miner och tjafs och att han säkert helt hade slutat med att diska och startat ”det blir ju ändå fel när jag gör det, så gör det själv!”-diskussionen varje gång det är dags för disk.

Jag i dag:

– Gud vad bra att du diskat älskling, tack snälla!

Och tar, i stället för att starta bråk, det som fortfarande inte är helt rent och lägger tillbaka i diskhon igen när han inte ser.

För kom igen, vad gör det för skillnad? En smutsig sked eller kopp hit eller dit? 95 % av disken blev ju ren, det är väl ett bra resultat eller hur? Så varför starta smågnabb över obefintligheter?

Tyvärr är det just DET som många par gör, bråkar över obefintligheter. Men det är dags att inse att det faktiskt inte gör nytta utan skada. När disken, tvätten, städningen you name it inte blivit ”ordentligt” gjord för sjuttielfte gången så kanske ni ska ta en diskussion om saken i stället, vid en annan tidpunkt när ni är på bra humör… och byta sysslor, i stället för att starta bråk varje gång ett fel blir till.

Nåt att tänka på bara…

[adsenseyu1]