… du vet när man grubblat på en sak man vill göra och tänkt ”snart ska jag ta chansen och göra det där” men så drar man sig för det eftersom det där man ska göra är så jädrans läskigt… men ändå vill man verkligen göra det och mankan inte få det ur tanken.
Och sen… helt plötsligt bara sådär, så glider chansen upp rakt framför näsan på en, och man tänker ”men shit, här kom det perfekta tillfället, nu taaaar jag den…ehh..eller inte…” och man fryser till – och i samma stund passerar chansen!!
Så står man där med skägget i brevlådan och känner sig snuvad på en chans man inte ens hade räknat med.
Just det hände mig häromdagen!
Och nu sitter jag här och ångrar mig så innerligt att jag inte tog den där jädrans chansen som bokstavligt talat serverades på guldfat mitt framför mig. Det värsta är att jag vet vad detta innebär. Och det är att jag inte kommer ha sån tur att chansen dyker upp igen, vilket innebär att jag nu MÅSTE skapa den på egen hand nu. Fan. Jag. Orkar. Inte.
Men men, bara till att samla lite mod…jag kan ju inte låta bli att leva som jag lär, inte sant? 🙂
