Du vet den där känslan, när du träffat någon, ni har haft en härlig dejt (och kanske till och med natt) och så skiljs ni åt och tiden går. Ingen hör av sig. Veckorna passerar. Men du kan inte glömma personen. Du hamnar i ingenmansland. Du kan inte gå vidare men du kan inte heller släppa tanken på ”tänk om…det skulle kunna bli nåt”.
