Helgen tillbringade jag på ett av mina favoritställen på ”landet” utanför stan där jag delvis växte upp. Även om det knappast är så mycket land kvar med tanke på alla gigantiska kåkar som på senare år slagits upp. Men ändå.

Miljön här ute ger mig själslig ro. Det bästa med att vara här, förutom att jag kan ta natursköna promenader och vila ögonen på det här…

… är att mina tankar plötsligt alltid klarnar här ute. Det är en av få platser där de verkligen gör det. Här, i skärgården och när jag sitter i mitt mottagningsrum och har 100 % fokus på min klient. Det är bara då jag på riktigt känner att min hjärna har sin fulla kapacitet. Och allt bara – klickar!

Har du sett filmen Limitless?

Det är samma känsla som när de i filmen äter ett ”clear pill”. Plötsligt blir världen knivskarp, tankarna blixtsnabba och minnet utvidgat.

Allt går som i ett stillsamt men berusande skarpt flow.

Plötsligt känner jag att jag lever!

En annan sak jag älskar med att vara här ute är att alla hälsar på alla. Det är så familjärt och trevligt. Varför gör vi aldrig det på min gata i stan? Jag vet, det är ingen nyhet att svenskar är folkskygga, men att åtminstone säga hej när man möts på gården.. Ska det vara så mycket begärt? 🙂