Så fort vårt sällskap går från bordet eller bussens tidtabell visar ”5min” till ankomst åker mobilen fram. I vår tid är väntan förknippad med effektivitet.
Vi kollar sociala medier, nyheter eller mejlen så fort en liten lucka dyker upp och sällan väntar vi in nån/nåt genom att bara stirra ut i tomma intet.
Varför funkar vi så?
Vad gör att vi alldeles för sällan bara ”är” och låter minuterna gå i väntan på att sällskapet ska va klar på toa eller bussen anlända? Handlar det som sagt om effektivitet och behovet av att utnyttja varenda evig sekund, är vi stressade för att missa omvärldens nyheter eller bara sjukligt rastlösa?
Oavsett vad som driver oss måste vi lära oss koppla av då och då. Vänta, stirra ut i tomma intet eller blicka upp i himlen.
Så även jag!
Nu sitter jag därför här på landet och iakttar trätoppar och moln som sakta seglar förbi. Lugnet infinner sig och stressen rinner av. Underbart!
Testa du också! 🙂
