Vi är allmänt rätt dåligt på det i det här landet märker jag. Ja, att våga fråga! Om vi inte förstår, varför frågar vi inte? Jo, för att vi många gånger är rädda för att framstå som puckon eftersom vi inte förstår.
Men så går vi omkring allihop och låtsas som att vi förstår och nickar medhållande och spelar vår ”smarta coola” roll, helt falskt och med rädsla för att bli upptäckta.
Varför vågar vi inte bara fråga? Vad är det värsta som kan hända egentligen?
”Att folk ska tycka att jag är dum som inte fattar första gången”, är ett svar jag ofta möter. Men det är bara en katastroftanke, ett s.k hjärnspöke. Om du skulle börja med att testa att fråga. Och sen testa att fråga samma person hur den uppfattade dig, som frågade i stället för att spela med, så kan jag lova att denna person inte alls skulle tycka att du var dum – utan tvärtom, var klok som vågade fråga!
Ett annat ”värsta som kan hända”-scenario kan ju faktiskt också vara att vi plötsligt förstår. Ibland vill vi inte förstå, och därför spelar vi dumma. Men är det inte bättre att veta, och få höra sanningen, än att gå omkring och leva i en falsk dimma?
Några konkreta situationer – och nya frågeförslag – då…
Din kollega säger ett svårt ord i mötet, du nickar och låtsas hänga med för tänk så hemskt om kollegan tror att du är korkad som inte kan betydelsen… STOP! Säg i stället:
”Du, vad betyder XXXX, det har jag faktiskt aldrig hört förut?” och när du får svaret ”tack, då har jag lärt mig ännu en ny grej i dag, härligt!”
Din dejt säger ”vi kan väl fortsätta ses, men jag tror inte jag är redo för nåt seriöst just nu” och du säger ”jag förstår” och fortsätter träffa dejten fast du känner dig både tillplattad och totalt förvirrad…STOP! Säg i stället:
”Vad menar du? Alltså kan du utveckla lite vad det är för typ av relation du vill ha med mig, för nu hänger jag inte riktigt med i svängarna?”
Din kompis berättar något och säger samtidigt ”du vet, det där jag berättade förut…” och du spelar med, svarar ”ja, just det..mmm” eftersom du är rädd för att han/hon ska bli sårad eftersom du inte alls minns vad vännen förut tydligen har berättat…STOP! Säg i stället:
”Nej, jag är rädd för att jag inte alls vet, du kanske har berättat det och jag har glömt eller så var det inte mig du berättade det för, oavsett..berätta gärna igen, jag vill höra!”
Du och din partner har ett praktgräl och det far sylvassa kommentar genom luften, du blir chockad när partnern hasplar ur sig ”du gör alltid så, du förstår inte vad jag menar!!!” och du skriker tillbaka att ”det inte är så j*a lätt att fatta när du bara skriker jämt”. Ni slänger med andra ord bara skit på varandra…STOP! Säg i stället:
”Nej, vet du, jag förstår faktiskt inte? Kan du inte snälla förklara hur du menar, och vad det är du upplever att jag inte förstår, och vad det är jag alltid gör som gör dig skogstokig, så jag får en chans att förstå i alla fall?”
Våga fråga – och ta makten över ditt liv och dina relationer!
ALLA frågor borde välkomnas! Och framför allt borde vi alla, förutom att själva träna på att fråga mer, uppmuntra de som faktiskt tar steget och vågar.
Du kan ju också kolla punkt nr 2 från inlägget i går…så kanske du får ytterligare en insikt i varför du borde våga fråga mer. 🙂