”Hur berättar jag för min killkompis om mina känslor?”

Hej Johanna, tack för din fråga och vad glad jag blir att du gillar min blogg! 🙂
Jag tror du har ett väldigt vanligt dilemma som många där ute kan känna igen sig i och därför är jag glad att du valde att dela med dig så öppet.

Såhär tänker jag:

Du har redan viljan till att fråga, antagligen för att du inser att er vänskapsrelation är minst sagt ohållbar då du bör på betydligt allvarligare känslor än bara vänskapskänslor för den här killen. Du måste ju få veta hur han ser på er – och dina känslor – och om det finns en möjlighet att ni kan börja dejta. Så långt verkar du ha kommit. ”Problemet” med alla typer av avslöjanden om känslor som man är osäker på huruvida de är besvarade eller ej innebär ALLTID en risk. Hade det inte funnits en risk hade du inte stått i det vägskälet du står i idag. Så jag vill redan nu ge dig en stor eloge för att du börjat samla mod och tänker att du är villig att ta den risken med en förhoppning om att vinna kärleken! Härligt! För du kan väl ett av mina favoritcitat?…

Så till din konkreta fråga: Hur du ska berätta det för honom smidigast?

Jag har några do´s and don’ts utifrån eget tycke som jag vill ge dig…

Don’ts

* Gör det absolut inte på fyllan
* Gör det helst inte när några andra är med
* Gör det inte när ni har bråttom eller precis ska skiljas åt
* Gör ingen big deal av saken i form av världens kärleksförklaring

Do’s

* Fråga om han har lust att ta en promenad någon dag – det kommer vara mycket lättare för dig att säga det medan ni spatserar och kikar på omgivningarna och du slipper se honom i ögonen i början. Kommer diskussionen igång kan ni sätta er ner och hänga nånstans på vägen. Utomhusmiljö är också en väldigt oladdad miljö.

* Här är ett förslag på hur du kan säga: ”Du, jag har verkligen funderat på om det är så smart av mig att säga det här egentligen, och jag hoppas verkligen inte att du blir sur nu eller tar illa upp utan låter mig prata till punkt och bara lyssnar. För jag känner att jag måste nog säga detta eftersom det har börjat påverka mig för mycket….grejen är att jag har börjat se dig som mer än en vän, en person jag hellre skulle dejta och jag har ingen aning om hur du ser på det här, på mig eller oss, men jag ville bara få ur mig det. Jag hoppas också att om du inte vill detsamma som jag, att vi ändå kan bevara vår vänskap och du inte helt börjar undvika mig”.

Det du gör är att du lägger in dina förväntningar om att han ska lyssna klart, samtidigt som du säger att du vill ha honom som MER än vän, i stället för att säga att du är galet kär i honom och ge honom onödig press. Du avslutar inte heller med en fråga som kan tolkas från honom som ”nu blir jag ställd mot väggen” utan du ger honom lite utrymme att tänka, andas och ge det du nyss sa en chans att landa i honom på ett bra sätt. Tanken är då att han helst ska ta vid självmant efter detta, och ni kan diskutera utan att du ifrågasätter hans känslor och få till ett bra samtal oavsett vad han känner eller inte.

* Se till att skiljas åt utan awkward moments. Ert hejdå efter denna diskussion kan vara avgörande för hur stelt, spänt eller jobbigt det blir mellan er den närmsta tiden. Se till att få det du vill ha sagt (bra att notera det på en lapp innan för att hjälpa ditt minne!) och gör en plan för hur ni ska höras härnäst. Kanske går samtalet kanon och allt flyter, men gör det inte det är det viktigt att du tar upp frågan: ”Okej, så hur blir det nu mellan oss då, efter att vi skiljs åt nu?”. Så ni kan lyfta ämnet om stelhet etc INNAN det sker.

Och en sak till – LYCKA TILL! Du är så fantastiskt modig och jag är stolt över dig. Det viktigaste är inte resultatet det är att du följer ditt hjärta och vågar ta steget.

Mejla mig gärna och berätta hur det gick sen… 🙂

(Johanna är en av alla de som väljer att posta sin fråga i kommnetarsfältet helt öppet och får därför svar via bloggen. För er som vill ha privata svar direkt via mejlen – läs mer här!)