Som du vet så lyfter jag då och då vissa kommentarer eller mejl där läsaren ställt en fråga som den vill få besvarad offentligt kostnadsfritt. Och denna gång handlar det om kommunikation i relationen.
Det lät såhär:
Mitt svar:
Om det är typiskt män? Nej, det skulle jag inte säga. Det där är nog ett beteende som är högst individuellt och beror snarare på personligheten än könet. Det betyder så klart inte att det gör mindre ont eller är mindre svårt att reda ut för det.
Det du beskriver är dock en vanlig sak som sker i relationer. I början är oftast båda parter mer benägna att vilja höras ofta och visa sitt engagemang, extra särskilt när man inte är hundra procent trygga med varandra än och vill säkerställa trygghet och att ens kärlek är besvarad. Hand i hand med detta dilemma går också att många upplever att relationen är mer fysisk i början för att sedan mattas av. När tryggheten sedan gör att parterna börjar trivas och vet mer var de har varandra är den första fasen ”över” och beteendena ändras ganska ofta.
I detta fall ändras hans beteende genom att han hör av sig mindre och ger mer ansvar till dig. Något du inte känner att du är lika villig till. Det låter som att du saknar det ni hade i början. Det första jag vill fråga dig är vilka känslor som är inblandade i detta? Vad är det som gör att du känner att du vill att han ska höra av sig lika mycket som förr? Hur mådde du då kontra nu? Och hur viktigt är denna täta kontakt för dig?
Sedan undrar jag så klart hur ditt beteende var i början och hur det ser ut nu? Finns det några skillnader även hos dig tro? Sedan undrar jag även om du har tagit upp detta med honom? Och fått hans syn på saken, utöver att han tycker att det är du som är upptagen och han som bara är hemma? Finns det någon anledning till att han uttrycker sig och tänker så? Har det hänt nån gång att du t.e.x sagt att han stört dig eller något som han kan grunda detta på?
Ibland väcker små små händelser som sker mellan två personer en bild hos den ena hur den andra kanske egentligen vill ha det utan att det är sagt. Personen gör s.k ogrundade antaganden som den sen agerar efter. Kan det kanske även vara så i detta fall?
Jag tycker i alla fall att du ska prata med honom om detta och nämna vilka känslor som finns i er minskade kontakt, försöka sätta dig in i hans känslor och gemensamt komma fram till vad som skulle fungera för att båda ska må bra. För även du måste nog kompromissa på denna punkt – kanske kan ni dels få bättre förståelse för varandras känslor kring kommunikationen och dels mötas halvvägs?
Lycka till! 🙂