Under min utbildnings gång fick jag höra från fler olika psykologer/psykoterapeuter som föreläste att relationen (eller ”alliansen” som det så fint heter på ”terapeutspråk”) mellan terapeut/psykolog och klient är ytterst avgörande för terapin.
Så pass avgörande att den utgör cirka 60-70 % av framgången i terapin.
Det är väldigt höga siffror, till skillnad från vilken metod terapeuten/psykologen använder som sägs vara 15 %. Vem du träffar är alltså mer avgörande än hur den personen jobbar. Men, det är så klart inte så simpelt heller. För självklart spelar det roll om personen du möter är utbildad eller inte och att den väljer de metoder som forskningen säger är bäst för klienters och patienters framgång.
Varför är det så avgörande då? Den här så kallade personkemin, klicket eller förtroendet?
Jag tror det handlar om att tryggheten gör så att klienten vågar öppna sig på en helt annan nivå, våga gå in i de där ”mörka rummen” inuti sig själv och kan känna att den kan prata om allt med terapeuten, och i och med att det modet finns kan också utmaningarna och rädslorna lättare kommas över. Utan förtroende, trygghet och god kemi är man nog som klient inte särskilt villig att släppa in terapeuten i de där ”mörka rummen”, då kommer man heller ingen vart. Då kan man prata på ytan i flera år utan att nå nya resultat, insikter eller personlig utveckling och framgång.
I dag berättade en fd. kollega att hennes vän gått hos en psykolog nyligen och sen sagt:
”Jag tänker inte gå tillbaka till honom mer, jag kommer ju ingen vart med honom, han är inge bra!”
Min kollega hade svarat:
”Men det kanske inte handlar om att han inte är bra, bara att han inte är rätt person för dig? Hitta nån annan?”
Och jag tyckte det var så bra sagt. 🙂
Problemet i sådana här sammanhang är att klienten (i detta fall hennes vän) tappar oftast förtroendet för hela branschen och övergeneraliserar och tänker att terapi aldrig kommer funka. Precis så hade denna tjej också sagt, att ”nej, det är ingen idé”. Och det är så typiskt, för tänk vad bra gjort att ha kommit så långt att hon tagit sig dit och sökt hjälp, hon får ju inte ge upp nu och dra förhastade slutsatser, utan borde söka sig vidare och hitta en person där det funkar.
Det vore så synd att ge upp vid första försöket tycker jag…
(Foto: sxc.hu)