Lyssna nu, för det här är viktigt! Jag vill att du ska…

Jag säger det inte bara till dig – utan även till mig själv. Jag ser en trend i den sociala delen i vårt samhälle. Den säger att ”ju mer vi hinner göra desto bättre är vi”. Men jag håller inte med i det mantrat. Jag skulle hellre vilja vända på det och säga:

”Ju mer vi vilar – desto bättre är (och mår!) vi”

I veckorna sliter vi som djur och många jobbar 10-12 h-dagar nuförtiden. Och på helgen, då vi egentligen borde slappna av, återhämta oss och samla kraft och energi… ja då gör vi motsatsen. Vi fikar, brunchar, lunchar, fikar igen och går på middagar. Vi besöker kalas, dop, mingel, fester. Vi tränar, städar, tvättar, springer ärenden.

Och när söndag kväll lider mot sitt slut är vi mer utmattade än när helgen började.

Men det får vara slut på det. För hur tror vi egentligen att vi ska orka leva i det tempot? Jag har äntligen, efter många år av detta leverne, börjar prioritera om. Är det enkelt att plötsligt stryka allt ur kalendern? Nej. Men vem har sagt att förändring ska vara enkelt?

Nu har jag strikt arbetsschema och tummar inte på mina pauser. Jag bokar max en aktivitet per vecka, resten förtjänar jag att få vila – eller vara spontan och gör nåt när energin finns. Jag bestämmer även max en sak per helg. Att boka både fredag, lördag fm och em och kväll tillsammans med sön em och kväll är nu borta ur mitt liv. Jag bokar in max EN sak till helgen i förtid. Och känner jag en fredag att det vore kul att göra fler saker så bokar jag in det – men då gör jag det för att jag VILL och ORKAR, inte för att det är bokat sedan länge och jag MÅSTE.

Jag märker redan skillnad i mitt humör och hur mycket jag orkar.

Jag är en mycket lugnare och gladare person. Och kroppen mår bättre. Men det krävs övning, övning och övning. Jag måste hela tiden hålla fingrarna i styr och tungan rätt i mun – så jag inte bokar på massa saker av bara farten som jag sen får ångra.

Senaste förfrågan jag fick var från en vän som jag inte träffat på länge. Hon ville spika att ses och kom med massa datumförslag. Jag svarade helt ärligt att ”jag vill gärna träffa dig, jag har saknat våra möten, men just nu håller jag på att omprioritera. För jag blir stressad av att boka in ett fast datum med folk, jag måste ta det lite lugnt och känna vad jag orkar. Kanske kan vi höras spontant? Hur känns det för dig?”. Och svaret var positivt!

Vår spontana träff som senare blev av var då en mycket roligare sådan! 🙂

SÅ GÅ INTE UT OCH JÄKTA FRAM I HELGENS TIMMAR – UTAN TA EN VÄLFÖRTJÄNT SOCIAL PAUS!

(Foton från sxc.hu, bilderna är redigerade av mig)