Jag har inte slutat ta bilder på det fina jag upplever, men jag har slutat dela bilderna i stunden. Det eviga delandet har ökat min stress, något jag jobbar aktivt med varje dag nuförtiden, att förhindra vill säga.
Så i dag när jag satt och njöt av livet på landet ute i skärgården, med en medhavd picknick och varm choklad tog jag denna fina bild.
Det tog kanske 3 sek, och sedan la jag ner mobilen. Att dela den på Facebook eller MMS:a den till någon vän där och då hade varit en given handling för ett par månader sedan. Säkert något de flesta av oss känner igen i dagens informationssamhälle?
Men inte i dag. I dag gjorde jag ett annat medvetet val. Jag lät bli för stunden.
Jag övar mig i medveten närvaro – i allt jag gör, denna höst. Jag vill inte känna mig kvävd eller ofrivilligt överbemannad av sociala medier och i min kontakt med andra. Jag vill dela med mig, det har en särskild poäng och jag mår bra av det, så jag ska inte sluta med själva delandet. Men jag ska sluta dela med mig I STUNDEN då jag UPPLEVER det. Och avvakta ett par timmar, dagar eller kanske till och med veckor.
Medveten närvaro handlar inte om avslappning utan att vara här och nu i stunden.
Att kunna smaka på chokladen samtidigt som jag känner vinden i håret, regndropparna som gör mina byxben blöta och höra ljudet av förbipasserande båtar som ensamma far fram på höstvågorna i ett sista försök att bevara sommaren. Att ge mitt sällskap ett nöjt leende i stället för att snabbt skicka ut en smiley på nätet.
Där och då satt jag och njöt av min choklad och mitt sällskap. Jag befann mig inte intellektuellt på en annan tankenivå, inte känslomässigt i en annan stämning och hade för en gångs skull inte heller såväl näsa som blick nertryckt i mobilen.