Känslomässigt undvikande – leder det till lycka?

Att undvika obehagliga känslor, som jag skrev om i måndags, är en effektiv strategi för att slippa känna det man inte vill känna. Men på sikt slår känslorna tillbaka fler gånger starkare, och ibland kan det även leda till att vi undviker att göra saker (eller säga saker) som vi innerst inne vill.

Blir vi lyckliga av det? Svaret är nej. Vi undviker oftast jobbiga känslor för att må bättre, men det får som sagt motsatt effekt och på sikt kanske vi mår ÄNNU sämre än innan vi började med själva undvikande-beteendet.

Så vad kan vi göra i stället? Jo, träna på att exponera oss, d.v.s utsätta oss för det som är jobbigt och våga släppa fram de där obehagliga känslorna, och inse att det kan finnas fördelar med det.

Ta exemplet om att vara konflikträdd…

Om du vågar uttrycka din åsikt och säga vad du tycker, tänker och känner (något du aldrig vågat göra förr – för att det kanske ska bli bråk) så kan du..

1) … inse att för varje gång du utsätter dig så blir de där känslorna lite lite mindre och att gång 1 var obehaglig som attan men gång 3 var lite mindre obehaglig. Så kallad habituering, du vänjer dig vid känslorna med andra ord.

2)… inse att när du säger allt det där du inte vågat säga tidigare får du inte alls den konsekvensen du tidigare trott, att det ska bli konflikt, utan kanske blir det tvärtom, nåt bra av det istället! Och därmed får du en chans att ”släcka ut” ditt gamla undvikande-beteende och lära om, att det inte alls är så obehagligt som du tidigare trott.

3)… få en bättre självkänsla eftersom du kanske inser att du faktiskt kan bemästra situationer du inte trodde du kunde hantera förr, och för en gångs skull lyssna till dina inre värderingar i stället för dina inre rädslor.

4) … inse att du kan tillåta dig att känna jobbiga känslor, förstå att de inte stannar för resten av livet, och att de förutom att de avtar efter ett tag är hanterbara av dig själv.

Blir vi lyckliga då?

Om vi kommer till dessa insikter och slutsatser om vi vågar utsätta oss för det vi helst skulle undvika? Kanske. Kanske inte.

Det är en svår fråga att svara på eftersom lycka både är diffust och individuellt. Men sannolikheten är i alla fall betydligt mycket större än när vi har ett undvikande beteende, om det beteendet har fått oss att må väldigt dåligt.

Ja, det här inlägget blev väl kanske allt annat än tydligt och pedagogiskt, men med detta vill jag bara följa upp tråden från i måndags och säga att när du lokaliserat alla dina undvikanden kan det vara värt att kika på vilket av de beteenden som skulle vara lättast att ta upp en kamp med, och börja göra annorlunda! 🙂

Låt inte rädslorna och de jobbiga känslorna styra dig – styr dem i stället, genom att utmana både dem och dig själv!