Att gå eller inte gå över lik – det är frågan

Jag har lärt känna en mängd människor genom åren i min karriär. Folk jag pluggat med, jobbat med, samarbetat med eller bara mött för en dag då våra vägar korsats. Och en liten procent av dessa har varit personer som är villiga att gå över lik för att komma dit de vill.

Vad menar jag då med att gå över lik?

Ja, till att börja med kan vi väl lugnt säga att deras gränser inte ligger i närheten av mina utan de anser sig ha rätten att göra betydligt mycket mer än vad många andra ”normala” skulle tycka var okej.

De har inga problem att vara bästa vän ena dagen och hugga en i ryggen nästa dag.

De vet exakt vem de ska smöra för för att komma ett steg längre – och har inga problem med att göra det så pass öppet att till och med de tondöva kan höra på deras röst vem de anser sig ha mest makt i sällskapet. De skiftar med andra ord tonläge på sekunden när ”rätt” person kliver in i rummet.

De umgås helst med folk som ska höja deras egen status. Eller de som är av allra lägst rang så de själva får känna sig bäst.

Och moral, ja om den ens finns är den ytterst tveksam eftersom den sitter låångt där inne.

Det värsta är att jag aldrig upphör att förvånas. För de finns verkligen överallt. Och ännu värre är att dessa personers taktik verkar funka riktigt bra på vissa ställen. Det gör mig besviken.

Varför kan ingen annan se igenom dem?

En av mina mardrömmar vore om jag vaknade upp en dag om 20-30 år och visserligen hade en grym karriär och massa pengar – men ingen som fanns vid min sida. För alla personer jag mött längs vägen har jag huggit när de minst anat och sen har jag lugnt och sansat klivit över deras lik ett steg högre upp mot mina drömmar.

Nej, sån är inte jag!

Jag sover gott om natten med vetskapen om att jag faktiskt är en god människa som gör goda gärningar, hjälper andra och har ett gott rykte.

Min dröm är i stället att vakna upp om 20-30 år och inse att jag inte bara har karriär och pengar utan även en massa människor runtomkring mig – människor som är tacksamma för allt jag gjort för dem och som tack vare deras goda ”skvaller” har gjort att jag klättrar på karriärstegen.

DET, det är min dröm! Och jag önskar så att fler delade den med mig.

Så till de som fortfarande sparkar på de som ligger ner och njuter av att den enes död är den andres bröd har jag bara ett råd att ge på vägen:

What goes around comes around – glöm aldrig det!